Egentligen borde jag sagt det här för länge sen. Det har redan gått alldeles för lång tid, det här var en av de första dagarna efter första sommarlovet. Tror jag. Eller om det var efter förra jullovet. Det spelar egentligen inte så stor roll, men det kan lika gärna ha varit första dagen på en ny läsperiod. Jag vet inte hur det gick till, inte riktigt vad som hände. Men vi hade av någon anledning fått rätt djup kontakt mot slutet av föregående termin, läsperiod, eller vad det nu var.

Hur det än var så satt jag i klassrummet - som vanligt längst bak - när du kom in. I sista stund, om inte till och med lite för sent. Du hade ny frisyr. Min blick fastnade, lite för länge, förmodligen medvetet. Eller omedvetet - jag tror jag sökte ögonkontakt. Jag tror jag önskade att du skulle titta på mig. Du var så jävla snygg.

Inte för att det spelar någon roll idag. Jag vet att det aldrig kommer bli eller skulle kunna bli vi. Inte ens om saker skulle vara annorlunda. Det handlar inte om att saker är alldeles för komplicerade, vem du eller jag är, inte ens om det fysiska avståndet eller att vi idag inte har någon kontakt. Det är bara så enkelt som att jag inte ville eller kunde det då, och jag vill det inte idag heller. Jag har det bra, jag har det jag vill ha, jag saknar ingenting idag. Men minnet av den här stunden kom tillbaka idag, när jag såg en (förmodar jag) nytagen bild på dig. Du är fortfarande så jävla snygg.